Stormen

Shakespears Stormen på Hipp 18/4-08

"I tolv år har Prospero levt på ön, endast i sällskap med dottern Miranda, luftanden Ariel och den vanskapta slaven Caliban. Och så: en storm och ett skeppsbrott. Bland dem som spolas upp på Prosperos ö finns ingen mindre än hans skurk till bror. Tiden läker alla sår, sägs det. Säkert." (www.malmostadsteater.se)


Gudjón Pedersens uppsättning av Stormen har fått kritik för att vara lättsmält och flack.

"Om inte teatern har plats för diktens och det konstnärliga sökandets mångtydiga, rentav svårbegripliga språk, vart ska vi då vända oss för att få växa som människor?"

- Theresa Benér

Sydsvenskan

Och visst kan jag hålla med om att det blir lite flamsigt och fnissigt ibland. Det känns lite ojämnt då det pendlar mellan mer "tyngre" dialog, som mestadels Prospero står för, och det lättsamma och komiska som, ja, nästan hela den andra ensemblen står för. Det flirtas en hel del med publiken med hjälp av magi, eldshow och glitter.

Men det ÄR ju underhållande och man fnissar med och roas av Stephanos franska brytning och helt fantastiska kroppsspråk. Shakespears intrig följer jag med spänning och tiden bara flyger iväg. Dessutom: en levande orkester och vacker ljussättning. Ja, jag mådde då bra där i salongen. Som svar till kommentar ovan: Jag ser gärna att teatern breddar sig och blir tillgänglig för fler. De djupa och svårbegripliga pjäserna kommer då finnas kvar ändå. Och nog tror jag vi kan växa som människor fast att det inte är så "svårbegripligt" ;)

Teater är härligt. Känslan när alla går omkring med sina program och kollar in vilka andra som valt att se föreställningen , känslan när det "ringer in", känslan när alla hittat sin plats och förväntningarna stiger i salongen, känslan när det släcks ner, tystnaden sprider sig och alla blickar fram på scenen; Öppningsreplik.

Lusten att springa upp på scenen och vara med blir total. Jag vill också! Älskar ljudet av steg på en svart scen.