knytnävsslag

En sovande Hanna kunde man idag se på sols bibliotek. Nedrans vad trött jag är hela tiden, men vi skyller på hösten va?

Sen vill jag även skylla på min delkurs "film och moderna medier" där vi nästintill varje dag ser en långfilm i klassrummet och fast att de är jättebra filmer så blir jag så galet trött! Idag såg vi Ladri di biciclette (cykeltjuven) från 1948 och i tisdags såg vi svensk stumfilm från 1921, Körkarlen. Helt fantastiska filmer och jag tycker verkligen om den här kursen men hade gärna varit lite piggare.

Igår var jag ledig minsann. Efter en natt med besök från magdjävlarna var jag lite matt när jag vaknade men bestämde mig för att göra något vettigt av dagen trots det nattliga besöket. Det vettiga fick bli studier, bokletning (nej inte bo-kletning) och fotoutställning.
Elisabeth Ohlson Wallins ställer ut ett urval av hennes tidigare utställningar. Jag hade sett lite reklam för hennes utställning på stan och när jag gick in på hemsidan möttes jag av:

Elisabeth Ohlson Wallin är en bildkonstnär som arbetar med livets stora frågor: religion, kärlek, sexualitet och med vad det är att vara människa. Bärande teman i hennes konst är också yttrandefrihet, demokrati och rätten att vara den man är utan att riskera att diskrimineras eller på annat sätt förtryckas.

Kan det bli mer Hanna säg? Så med stora förväntningar besöke jag utställningen och inte blev jag besviken. Hon är otroligt professionell i sin breda fototeknik där hon använder sig av varierade metoder för att nå ut med sina budskap. Buskapen är tydliga och bilderna är vackra och provocerande. Utställningen går under titlen Äkta och under mitt besök funderar jag ständigt på detta då det är svårt att veta om bilderna är arrangerade eller inte; Elisabeth suddar ut gränserna. Samtidigt som jag njuter av de vackra bilderna så slår de tydliga budskapen mig med knytnävsslag rakt i ansikten.

Det är svårt att inte känna, och då äkta känsla, när jag möter Elisabeth Ohlson Wallins utställning.