Resan till Peru byttes mot begravning. Beslutet huruvida jag skulle åka eller inte slet sönder mitt inre. Med hjälp av en vänlig präst och en lyssnande mor så kom beslutet till mig:
Peru finns kvar.. men inte farmors begravning. Och när jag väl insett detta så var det självklart att jag skulle stanna.
Nu efter begravningen kan jag endast ännu en gång intyga att det var rätt beslut. Begravningen var fantastiskt vacker och det gav oss tillfälle att träffa hela fars släkt. Och detta tillfälle togs det verkligen vara på. Vi var tillsammans nästan oavbrutet hela helgen; Detta mest med skratt och glädje, precis som jag tror farmor hade velat ha det.
Julen firades således precis som vanligt hemma i Höganäs med familjen och det var sannerligen en fin jul.
Nu nalkas två (nästintill tre) stora tentor varav jag har återvänt hem till lägenheten i Malmö under mellandagarna för att isolera mig från omvärlden och fokusera på studierna.
Men hjärtat har varit tungt de senaste veckorna. farmors bortgång och det förlorade tillfället att uppleva Peru med min Ellinor har såklart känts och det finns ständigt i mina tankar. Men nu går vi snart in i ett nytt år och det är dags att se framåt.
Jag önskar er alla ett riktigt gott nytt år!
Vill även tillägga vid detta tillfälle att bilden jag har under min bloggtitel är ett fotografi av min far. Djungelmotivet på väggarna har min farmor målat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hello MIN hanna :) japp peru finns kvar, och jag finns kvar, troligtvis lang tid i latinoland sa vi kommer definitivt resa ihop nan gang i den langa framtiden. Plus att vi kommer vaxa oss feta tillsammans i afrikanska klanningar i ett litet hus, kanske vid en afrikansk vit strand och ha unga svarta lovers med fasta muskler. Jammmjammm! ;) Baby, plugga inte ihjal dej, lova! pusspuss
Käraste Hanna! Skönt att höra att begravningen var vacker, att julen var fin på alla sätt och att du trots allt är vid gott mod nu när det nya året har intagits. Jag hoppas på glädjefulla skratt på SOL till våren, och kanske en mysig SSLA-picknick? Vi måste planera ihop nåt! =) Kramar Sara
Skicka en kommentar